Jag surfar en hel del på nätet efter inspirerande virkning och ibland kommer jag över mönster som bara skriker ut "Pröva mig!". Detta rymdraketsmönster var ett sådant. Den gick ganska snabbt att virka ihop även om vingarna var lite pillriga. Jag tycker även att det är klurigt att montera delar på ett snyggt och diskret sätt, men jag börjar få lite kläm på det hela - övning ger färdighet som den gamla devisen lyder...
Upp som en sol
Och ned som en pannkaka
Vi får se var denna lilla raket kommer att landa så småningom.. :)
/C
Jag tror jag skrivit det tidigare men jag skriver det igen. Jag älskar klara, vackra höstdagar! Idag har vi passat på att besöka juiceverket vid Odenplan för att sedan bege oss ut till djurgården för fika och promenad. JAg hoppas att alla höstdagar kommer vara lika vackra :)
Nu har jag dels lyckats skriva ihop ett underlag samt gjort mitt studiebesök hos tandläkaren och hans tandsköterska. Ett intressant besök som gav lite nya perspektiv och lite ny kunskap på både gott och ont ;). Nu ska jag bara komma på hur man kan använda detta på ett smart och inspirerande sätt i undervisning. Vad kallar man sådant förresten? Att pedadogisera något, eller?!
Några bilder lyckades jag också ta och trots att jag har en liten fjuttig kompaktkamera så blev jag ändå relativt nöjd med resultatet.
Sond och spegel
Bedövningsspruta
Tandläkarborr
Visste ni att borren som man tar sig igenom emaljen med (den till höger) är turbindriven och roterar med en hastighet av 200 000 varv per minut. Borrkronan är diamantbeklädd och den tjockaste delen av tandemaljen är bara 2 mm tjock!
Tänk så mycket spännande teknik det finns i världen!
Vissa figurer vill bara komma till och denna lilla apa var en sådan. I stort är jag nöjd även om han fick lite tjock mun, fast han kanske är stor i käften helt enkelt ;)
När jag gick på högstadiet hade jag en absolut favoritfilm som fick mig att gråta floder, vilket är bland det mest befriande jag vet. Filmen var kärlekens val med Julia Roberts och Campbell Scott i huvudrollerna och hade premiär 1991.
Nu 20 år senare (!) gick den på TV en kväll och jag passade på att spela in den för att se vid tillfälle. Då mycket är på gång för tillfället så är behovet av att se känslomässiga filmer desto större och en kväll då T jobbade kröp jag upp i nya soffan med fröknarna bredvid mig.
Det är alltid vanskligt att titta på gamla filmer som man tyckte om som 15-åring, då det är inte riktigt säkert att den åldrats med värdighet och jag vet också att när jag läste boken som filmen baseras på så var jag mycket besviken. Men friskt vågat är hälften vunnet och jag tryckte på play.
Upplevelsen var fantastisk! Jag satt på helspänn, lätt framåtlutad med en stor klump i magen och tårarna rinnandes nedför kinderna - vilken befrielse! Campbell Scott har, förutom ett ganska speciellt utseende, en helt magisk röst som bara förtrollar.
Så nu måste jag hitta ett ex av filmen som inte innehåller irriterande och störande reklamavbrott.
Även jag har varit tvungen att prova på att virka dammsugare och de var riktigt lätta och snabba att göra vilket lätt leder till massproduktion. Var dessa kommer hamna får tiden utvisa :)
I går hade vi en kulturell heldag i Stockholm. Efter att i panik försökt hitta en parkering kom vi med 5 min marginal in på stadsteatern för föreställningen Revisorn av Gogol. Välspelad, humoristisk och fortfarande aktuell. Det var en väldigt rakt teater som inte krävde särskilt mycket av sina åskådare.
Efter teatern blev det middag på Vapiano och den stående favoriten Pollo Picante (kyckling med apelsinsås). Då vi ändå var hundlediga så passade vi även på att gå på bio. Det blev Crazy, Stupid, Love och den var riktigt bra så gå och se den om ni har möjlighet!
Tidigare i höstas så var mina 8:or på symbolvandring i kyrkans regi. Skolkyrkan har varje årskurs en aktivitet där de utbildar eleverna i kyrkans värld. När de var 6:or så var vi och titta på hur en begravning går till. I 7:an var de på medmänsklighetsvandring och arbetade med förtroendeövningar och i 9:an anordnar kyrkan en föreläsning med Lars Åsbrink i samband med förintelsedagen.
Just nu håller vi på med ett matteprojekt i kommunen och hade då en utbildningsdag i rådhussalen. Taket var verkligen helt underbart och jag hoppas att lokalen som tidigare fungerat som rådhus och domstol faktiskt används.
I och med att jag gick över till en smartphone har nya behov dykt upp. Bland annat så behöver man tänka på att inte stoppa nycklar och telefon tillsammans, om man inte vill ha en repig skärm förstås. En kväll när jag surfade runt på lite virkboggar för att hitta inspiration så blev jag tvärförtjust i denna nyckeluggla. Turligt nog fanns mönstret att hämta hem på ravelry!
Som ni ser på sista bilden visade det sig att mina nycklar var lite för långa för ugglan så nu håller jag på att göra en ny, lite längre uggla :)
